Vad är skillnaden mellan M.2, PCIe, SATA och NVMe för SSD-enheter?

Det har skett en hel del förändringar i lagringsvärlden i och med introduktionen av Solid State Drives, eller SSD-enheter, inte minst när det gäller den underliggande teknik som används för att ansluta dessa enheter till din dator. Detta innebär att det finns en mängd akronymer att kämpa med om du vill uppgradera lagringen på din bärbara dator, stationära dator eller handhållna speldator. Den goda nyheten är att vi finns här för att hjälpa dig att navigera i detta utrymme och hitta rätt enhet för dig.

En av de viktigaste sakerna att sätta sig in i när du uppgraderar din lagring är skillnaden mellan SATA och PCIe. Det här är två huvudtyper av SSD-gränssnitt, som är de fysiska anslutningarna för att ansluta din SSD till din dator. Om din dator, bärbara dator eller enhet bara har ett SATA-gränssnitt, behöver du en enhet som stöder det gränssnittet om du vill uppgradera den.

SATA står för Serial Advanced Technology Attachment och är den äldre tekniken. Även om den erbjuder bredare kompatibilitet än PCIe börjar den bli till åren när det gäller prestanda. Den teoretiska maximala genomströmningen för gränssnittet ligger på cirka 550 MB/s, medan de allra senaste PCIe 5.0-enheterna kan erbjuda upp till 14 000 MB/s. Det är nästan 25 gånger högre genomströmning. Observera att det finns två vanliga fysiska SATA-kontakter just nu: M.2 och SATA. M.2-enheter kopplas in direkt i uttaget, medan en enhet som använder en SATA-kontakt behöver en SATA-kabel.

Detta leder oss till det nyare gränssnittet: PCIe, eller Peripheral Component Interconnect Express. Det är en ganska stor munsbit och därför förkortar vi det till PCIe när det är möjligt. PCIe kan överföra data på upp till fyra PCIe-banor, medan SATA är begränsat till bara en. Detta ger i sig den nyare PCIe-standarden en fördel när det gäller genomströmning. Dessutom har PCIe fortsatt att förbättras för varje generation, och gränssnittet har nästan fördubblat genomströmningen varje gång.

Tabellen nedan visar den teoretiska maximala genomströmning som stöds av SATA och PCIe.

NVMe står för Non-Volatile Memory Express och är ett kommunikationsprotokoll som är utformat för att få ut mesta möjliga av hur flashminnen fungerar. NAND flash är den underliggande minneslagringstekniken som används i SSD-enheter, så att få ut mesta möjliga av den är logiskt, särskilt eftersom äldre tekniker, som SATA, utformades med hårddiskar i åtanke.

NVMe fungerar bättre med den parallella karaktären hos flashminnen och i kombination med PCIe-gränssnittet kan det ge nästan samma otroliga genomströmning som beskrivs i tabellen ovan. CORSAIR MP700 PRO erbjuder läsprestanda på upp till 12 000 MB/s.

Om du ser M.2 i beskrivningen av en SSD-enhet så hänvisar det till enhetens fysiska formfaktor. M.2 introducerades 2012 och var utformad för att ersätta mSATA-standarden som kortvarigt var populär i bärbara datorer. Du ser vanligtvis siffror efter M.2 som definierar hur stor enheten är när det gäller dess fysiska dimensioner, med två siffror för dess bredd och två eller tre för dess längd. Så till exempel är 2TB MP700 PRO M.2 2280 en SSD som är 22 mm bred och 80 mm lång.

M.2-formfaktorn stöder en rad olika bredder, men på PC kommer du i princip bara att se 22 mm breda enheter. Fram till nyligen var 80 mm-längden också den absolut vanligaste, åtminstone på stationära och bärbara datorer, men introduktionen av handhållna spelmaskiner som Steam Deck, Asus ROG Ally, MSI Claw innebär att M.2 2230-formfaktorn har blivit vanligare - vi producerar en M.2 2230 SSD för sådana handhållna speldatorer i form av MP600 MINI.

Det är viktigt att påpeka att bara för att du ser att en enhet är en M.2-modell betyder det inte att det är en PCIe NVMe-enhet. Det finns M.2 SATA-enheter också, och du måste se till att du väljer rätt enhet för ditt system för att få ut mesta möjliga av det.